jag har ju min praktik just nu. tycker barngruppen är mycket lugnare och bättre nu än förra gången och det beror på att vissa barn har gått upp i förskoleklassen.
när jag praktiserar så får man lätt funderingar om min barndom, hur var jag som barn på dagis, var jag en ledare, en som höll sig för sig själv eller var jag bara mitt i mellan.
nu i dag förstår jag vikten hur viktigt det är att låta barnet har sin personlighet utan att förälrarna eller förskolepersonalen försöker ändra barnets personlighet. (att barnet ska få vara som den är) och att utöver det anpassar sin uppfostran.. det går inte och ha samma uppfostran på barn som är helt olika varandra. jag kan ta ett exemepel från min egen barndom. mamma och pappa behandla mig likadant som de gjorde med min bror. min bror och jag är helt olika varandra. Jag var mer ett blyg barn, var tystlåten, tog inte för mig så mycket. min bror tyckte alla om, han var omtyckt, social.framåt. Det största misstaget mina föräldrar gjorde var att de försökte ändra på mig att jag skulle vara inom "ramen" för vad de tyckte var okey. Jag fick inte vara den jag var. min bror tyckte de var med okey men visste försökte de ändra lite på han med.
Jag vill inte "hänga ut" mina föräldrar, de har varit bra föräldrar på sitt sätt.
vad tycker ni ? ska man anpassa sin uppfostran efter barnet eller behandla alla lika ?
när jag praktiserar så får man lätt funderingar om min barndom, hur var jag som barn på dagis, var jag en ledare, en som höll sig för sig själv eller var jag bara mitt i mellan.
nu i dag förstår jag vikten hur viktigt det är att låta barnet har sin personlighet utan att förälrarna eller förskolepersonalen försöker ändra barnets personlighet. (att barnet ska få vara som den är) och att utöver det anpassar sin uppfostran.. det går inte och ha samma uppfostran på barn som är helt olika varandra. jag kan ta ett exemepel från min egen barndom. mamma och pappa behandla mig likadant som de gjorde med min bror. min bror och jag är helt olika varandra. Jag var mer ett blyg barn, var tystlåten, tog inte för mig så mycket. min bror tyckte alla om, han var omtyckt, social.framåt. Det största misstaget mina föräldrar gjorde var att de försökte ändra på mig att jag skulle vara inom "ramen" för vad de tyckte var okey. Jag fick inte vara den jag var. min bror tyckte de var med okey men visste försökte de ändra lite på han med.
Jag vill inte "hänga ut" mina föräldrar, de har varit bra föräldrar på sitt sätt.
vad tycker ni ? ska man anpassa sin uppfostran efter barnet eller behandla alla lika ?
1 kommentar:
Jag tycker man ska anpassa sig så mycket som möjligt efter den egna individen men i vissa fall måste ändå alla ha samma uppfostran. Likadant när man ska lära ut något, alla lär inte på samma sätt eller lika fort så det är viktigt att se till individen och inte alla som en enda stor grupp.
Skicka en kommentar