det är det om en halvtimme. vid 02,03. 3 år det är långt tid... och det känns som evigheter sen hon gick bort men samtidigt inte. Är jag konstig som känner som jag känner nu`? att jag tänker på mammas sista minutrar. Undra vad hon tänkte då? hann hon säga allt hon ville säga innan hon gick bort? Som jag har sagt innan så önskar jag att jag hade fått 5 minuter med min mamma idag.... bara för att få svar på en del frågor som jag alltid kommer ha med mig nu....
Önskar att hon var här hos mig. Ibland kan jag känna mig så otroligt ensam. Att jag inte har nån och fråga om råd eller hjälp. Synd också att hon inte fick träffa jörgen som har en stor del i mitt liv och göra..Men jag vet att hon ser oss ändå, även om inte jag gör det.
det ända jag hoppas på nu är att allt kommer ordna sig och att jag får ett bra liv ....
