det är jätte många som läser det jag har skrivit :) kul om ni ville kommentera det ni läser också.
men det var inte det jag skulle skriva om. Jag vet inte varför jag kom och tänka på adoption. Men jag såg debatt på internet. Och det handlade om adoptioner. Programmet tog upp ämnet för det som har hänt med pojken som blev mördad av sina adoptivföräldrar.
Jag tycker det är bra att man tar upp adoptionsfrågor. Det är nåt man nästan aldrig pratar om. Eller hur adopterade har det i sverige? jag kan säga att jag har det rätt bra. Men det är inte så lätt som vissar tror. I vissa ögon är man svensk och vissa är man invandrare.
Jag själv ser mig som en svensk. Och varför skulle jag inte göra det. Jag kom hit när jag var 3 månader gammal. Om det är nån i min närhet som säger att jag är invandrare så tycker jag inte om det.. jag tar illa vid mig.... NU FÅR NI INTE TRO ATT JAG HAR NÅT EMOT INVANDRARE. DET HAR JAG INTE. men jag vill att folk ska se mig som svensk. Men tyvärr kan jag inte påverka vad andra ska tycka. Men de i min närhet ska se mig som svensk.
undra hur jag skulle haft det om inte jag kom hit till sverige. Hade jag varit kvar i Indien då eller hade jag hamnat nån annanstans och fått ett bättre liv där.
Det ända jag vet om mina biologiska föräldrar är att de var väldigt fattiga och att min biologiska mamma var 14 ¨år när hon fick mig. Min biologiska pappa vet jag inte om. Tur är kanske det.
Ibland undrar jag om min biologiska mamma tänker på mig .
Jag såg ett program för några år sen. Det var om en adopterad som sökte upp sina rötter. Han hittade sina biologiska föräldrar. Så fick man se deras möte med varandra. Då sa mamman att hon hade tänkt på honom. Och undrat hur han hade det.
Men jag har det bra här i eslöv. Jag har fina vänner och en go pojkvän och en bra familj. Bättre kan det nästan inte bli :)
kommer inte på nåt mer och skriva...
