himlen

sitter här och tänker. började tänka på mamma. jag saknar henne. inatt såg jag mormor i min dröm, önskade att jag hade sett dig också. undrar hur det är i himlen egentligen. jag tror och hoppas att det är en helt underbar plats. Men jag tänkt på en sak mycket, det är om alla som har avlidit på något sätt kommer till samma himel eller om det finns olika himlar. Men jag hoppas att det BARA Finns en himlen, för då är mamma tryggt förvar hos sina föräldrar och sin bror uppe i himlen. Jag vet att detta blev väldigt personligt men strunt samma.

ska kolla på vidion från mammas 50 års fest sen. Där hör jag hennes röst och ser henne... hur vacker hon var innan cancern gjorde henne sjuk. det sägs att allt har en mening... det har det kanske. jag vet faktiskt inte om det stämmer. jag undrar hur vårt liv skulle se ut idag om mamma fanns.... skulle det se ut så som det såg innan hon blev sjuk eller skulle det förändras. Men jag antar att det inte är lönt och fundera så mycket på det, för jag kommer aldrig få svar på det. jag vet att mamma inte har övergett mig, jag vet att hon finns där då och då när jag minst annar det. Och det känns tryggt och veta. det som känns lite jobbigt nu är att jag inte varit på din grav på länge. Ska gå dit där sen en dag. sitter här och lyssnar på fin musik och tänker tillbaka på din begravning och kollar på korten därifrån. Vilka underbara blommor du fick då. mamma,du kommer alltid finnas i mitt hjärta!!!!!

3 år sen mamma gick bort

det är det om en halvtimme. vid 02,03. 3 år det är långt tid... och det känns som evigheter sen hon gick bort men samtidigt inte. Är jag konstig som känner som jag känner nu`? att jag tänker på mammas sista minutrar. Undra vad hon tänkte då? hann hon säga allt hon ville säga innan hon gick bort? Som jag har sagt innan så önskar jag att jag hade fått 5 minuter med min mamma idag.... bara för att få svar på en del frågor som jag alltid kommer ha med mig nu....
Önskar att hon var här hos mig. Ibland kan jag känna mig så otroligt ensam. Att jag inte har nån och fråga om råd eller hjälp. Synd också att hon inte fick träffa jörgen som har en stor del i mitt liv och göra..Men jag vet att hon ser oss ändå, även om inte jag gör det.
det ända jag hoppas på nu är att allt kommer ordna sig och att jag får ett bra liv ....

Min mammas födelsedag idag

Idag skulle mamma ha fyllt 60 år. Hur kan man glömma bort sin egen mammas födelsedag. Jag visste att det var nu i dagarna men att det var idag hade jag glömt bort. SYnd att hon inte finns här idag. Hade varit kul och firat henne. Sitter och tänker på hennes 50 års fest. Hur glad och vacker hon var.Hon var i sina bästa dagar då. Men hon fick inte ha sina bästa dagar så särskilt länge, bara i 6 1/2 år sen så fick hon cancern.
Ibland kan jag bli arg på det. VArför just henne???? Men jag antar att jag har kommit vidare nu... och man har funnit nya vägar i familjen och sina nya roller. Men hon kommer alltid och vara en del av familjen. Och hon kommer alltid vara saknad och jag kommer alltid komma ihåg henne.
Den 3 juni är det 3 år sen hon gick bort. de 2 första åren gick väldigt sakta och svåra år. Men nu det 3 året så har man kommit vidare, man mår mycket bättre idag, fast visst finns det dagar då man saknar henne och bara vill att hon ska komma tillbaka....

saknar henne väldigt mycket idag.... det har det inte gjort på väldigt länge. MEn jag antar att det är för att det skulle varit mammas dag idag....

adoption

det är jätte många som läser det jag har skrivit :) kul om ni ville kommentera det ni läser också.

men det var inte det jag skulle skriva om. Jag vet inte varför jag kom och tänka på adoption. Men jag såg debatt på internet. Och det handlade om adoptioner. Programmet tog upp ämnet för det som har hänt med pojken som blev mördad av sina adoptivföräldrar.
Jag tycker det är bra att man tar upp adoptionsfrågor. Det är nåt man nästan aldrig pratar om. Eller hur adopterade har det i sverige? jag kan säga att jag har det rätt bra. Men det är inte så lätt som vissar tror. I vissa ögon är man svensk och vissa är man invandrare.
Jag själv ser mig som en svensk. Och varför skulle jag inte göra det. Jag kom hit när jag var 3 månader gammal. Om det är nån i min närhet som säger att jag är invandrare så tycker jag inte om det.. jag tar illa vid mig.... NU FÅR NI INTE TRO ATT JAG HAR NÅT EMOT INVANDRARE. DET HAR JAG INTE. men jag vill att folk ska se mig som svensk. Men tyvärr kan jag inte påverka vad andra ska tycka. Men de i min närhet ska se mig som svensk.

undra hur jag skulle haft det om inte jag kom hit till sverige. Hade jag varit kvar i Indien då eller hade jag hamnat nån annanstans och fått ett bättre liv där.
Det ända jag vet om mina biologiska föräldrar är att de var väldigt fattiga och att min biologiska mamma var 14 ¨år när hon fick mig. Min biologiska pappa vet jag inte om. Tur är kanske det.
Ibland undrar jag om min biologiska mamma tänker på mig .
Jag såg ett program för några år sen. Det var om en adopterad som sökte upp sina rötter. Han hittade sina biologiska föräldrar. Så fick man se deras möte med varandra. Då sa mamman att hon hade tänkt på honom. Och undrat hur han hade det.

Men jag har det bra här i eslöv. Jag har fina vänner och en go pojkvän och en bra familj. Bättre kan det nästan inte bli :)

kommer inte på nåt mer och skriva...