måndag, september 27, 2010

öppna armar

jag förstår mig inte på en del människor. För någon månad sen kom en kompis hem till mig vid halv 7 tiden på morgonen och förväntar sig bli insläppt hos mig. Jag tycker för det första dyker man inte upp halv 7 på morgonen utan att höra av sig först.Sen förstår jag inte hur man kan förvänta sig att jag ska stå där med öppna armar redan så tidigt på morgonen. Hade det varit en nära vän så då är det mycket möjligt jag hade gjort det. Men den här kompisen träffar jag kanske högst 2 gånger om året.
Nu har jag träffat på kompisen ett par gånger i stan. Första gången pratade vi, det vawr lite kallt mellan oss, och jag sa att man kommer inte hem till mig halv 7 på morgonen utan att först höra av sig. Jag kan inte stå där med öppna armar dygnet runt. Givitvis ställer jag upp för mina vänner när det är något men bara dyka upp så det ställer jag inte upp på. Det är bara så, sen får ni säga vad ni vill
sen andra gången jag gick på henne i stan så hälsade jag... hon gick bara förbi mig och sa inget och nu idag för en stund sen låsas hon som hon inte ser mig. jag har förstått att hon inte har det så lätt hemma men låt inte det gå ut över mig. jag messade dig och bad om ursäkt för att jag var kall mot dig den morgonen du kom hem till mig halv 7 på morgonen men får inget svar, jag skriver på fb. du svarar inte. Om du tycker att jag har varit dålig vän som inte släppte in dig halv 7 på morgonen så är du ingen vän heller som betéer dig så som du gör nu. Jag har mina gränser. jag står inte med öppna armar eller öppen dörr dygnet runt och det gäller dig och alla andra...(hör av er innan ni kommer, givitvis vill jag ställa upp för mina vänner men bara dyka upp så gillar jag inte)

Inga kommentarer: