idag den 3/6 -2010 är det 7 år sen mamma gick bort. 7 hela år, känns ofattbart att det har gått så många år redan. Jag minns telefonsamtalet jag fick 02,06 på natten den 3/6 när pappa ringde och sa att nu var det inte långt kvar och om jag ville följa med in till sjukhuset.Men det ville jag inte. Vet faktiskt inte men antar att jag inte kände mig redo att ta förväl av mamma. Jag hann inte tänka så mycket under dryga halvtimmen innan pappa ringde igen till mig, han ringde mig 02,35 och sa att mamma hade slutat och att daniel och han satt hos henne nu, och ett ljus var tänt. Jag vet inte riktigt om jag förstod då, för efter samtalet så kände jag inget, det var tomt och trots det som hade hänt så somnade jag. Men sen kommer jag ihåg vad som senare på dagen, när vi åkte till sjukhuset, jag fick ta förväl av mamma, allt pappa och jag ordna och jag kommer ihåg när jag låg ute i trädgården och skulle försöka ta det lugnt, när mina vänner ringde mig och smsa. Jag kommer ihåg att det var rätt så varmt den dagen.och morgon dagen på tror jag det var när jag o familjen var på begravningsbyrån och här i stan var det sambatåg . Jag kommer än idag hur stor kontrasten var, här kom jag med min livs största sorg och så är det många studenter som är sjukt glada i stan. Fatta ni hur det var? nä klart ni inte gör. och imorgon är det allså 7 år sen hon gick bort och så är det också studentdag här i stan. Jag kan säga att det 'är tur att det har gått en tid, för hade mammas dödsdag och studentdagen legat på samma dag under de första åren så hade det varit ännu jobbigare än vad det var pga studenterna är så klart sjukt glada och jag hade en stor sorg i mitt hjärta. Men som tur var så har inte studentdagen legat på mammas dödsdag någon gång innan. ( jag kanske inte förklarade så bra men jag tror ni fattade ändå) Vill avsluta detta inlägg med och skriva att jag älskar dig mamma och att du alltid kommer vara saknad av mig. Jag vet att du är med mig ibland och det gör mig glad och jag vet att vi en dag kommer träffas igen
2 kommentarer:
Viken fin beskrivning, med ett vackert slut.
Jag saknar också Elsa.
Stor kram
hej Jessica:
jag kännde för att skriva ett fint inlägg om mamma. Skönt och höra att det är någon mer som saknar henne än bara jag. kram
Skicka en kommentar