med david och calle. vi är väl vänner fortvarande. men vi hör inte av varandra så mycket längre... tråkigt men det blir nog så när man har sitt på var sitt håll. calle bor ju inte i skåne längre, han bor i södertälje. men david bor här fortvarande.
innan när vi bodde hemma hos våra föräldrar så träffades vi nästan varje helg, var faktiskt väldigt kul. ni hittade alltid på något jävelskap. kommer aldig glömma när ni verkligen skrämde mig när ni sa att det inte var ni som kom och hälsa på ... ni fick mig och tro att det var inbrottstjuvar..och ni som inte känner david och calle så kan jag säga att dom kan låta väldigt trovärdiga när de säger nåt. Det var såhär att jag visste inte att de skulle komma och hälsa på, men de visste att jag var själv hemma,det hade jag sagt i veckan., så vid 23,00 så ser jag en bil som svänger ner mot vår gård och stannar halvsväg ner på vår grusväg .... jag ringer dom... de säger att det är inte dom... jag ringer hem till dom och då säger föräldrarna att de är på väg till mig. så jag ringde david igen och sa jo, det är ni som kommer... men han övertygade mig, han sa att han var på väg till stensson och calle var iväg .... sen efter en stund så pratar jag med david på hemtelefonen så ser jag en skugga utanför mitt fönster.... då blev jag riktigt rädd.... men efter en stund när de tyckte synd om mig så sa dom att de var dom som var där. de skrämde verkligen upp mig...
och alla de gånger ni åt upp glassen vi hade hemma och ni "retade" mig för vi bara hade lightläsk hemma, men så var det ju inte. (den läsken var ju till daniel)
kommer upp en massa minnen nu... kommer ihåg när vi var ute med båten,och när det blev åska på natten..... det blev ingen lyckad tur
men nu när vi bor på var sitt håll så har det blivit sämre och sämre med kontakten....Innan var jag och hälsade på david nästan en gång i månaden, alltid kul och hälsa på han, tycker bra om honom.men nu har jag det inte blivit så mycket. känns dumt och höra av sig nu eller man ska göra det??? vad säger ni???
calle är den som har stått mig alldra närmast, han har alltid funnits där, dag som natt. särskilt då när mamma var sjuk i cancer, han ringde ofta och hörde hur det var... och även när mamma hade gått bort så hörde han av sig och jag kunde alltid ringa till han.han har aldrig svikit, han har alltid funnit där så länge jag behövt det. Till och med nu för 2 år sen på juldagen när jag blev så ledsen... jag var på stensson och festande. helt plötsligt m'ärker jag att jag blir lesen inombords och den känslan försvann inte utan blev bara starkare och starkare.... då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna så jag gick ut från stensson och ringde calle och grät.... verklgen skönt att jag fick prata med dig då. (vet inte vad jag skulle gjort annars. jag vet varför jag blev ledsen men det tar jag inte upp nu) du kommer alltid finns i mitt hjärta för det du gjorde för mig då... hjälpte mig när jag hade det som svårast. det betyder enormt mycket....
åter nu till vad jag ska göra idag.... har inga direkta planer... men vill hitta på något ikväll. får se om det är någon som vill göra något. igår kväll blev det en mycket lugn kväll. tittade på tv sen gick jag och la mig redan vid 23,15 och sov ända till 10,00 idag.
men nu ska jag till stan... vi hörs
17,20
det blir liten förfest hos diana sen blir det utgång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar