ska man spela spelet som finns eller gå min egna väg

det är det jag funderar på hur jag ska göra. Jag har väl på ett sätt redan börjat gå min egna väg. Jag tycker om mina vänner men är trött på att vara ett redskap eller en tröst när inget annat passar. att man använder mig när man tycker det passar. Jag har varit för snäll, inte satt gränser men nu är det dags för mig och göra det . För såhär kan jag inte ha det längre. Det fanns en tid då jag mådde dåligt av hur jag har det i en del av mina kompisrelationer. Jag berättade hur jag kände och gör väl fortvarande. Men känns som ingen lyssnar, någon gör det,vissa gör det inte. jag vill inte komma i andra hand hela tiden. att jag ska behöva låsas vara nån annan för att bli omtyckt eller sedd. Det kommer jag aldrig göra. Jag är för gammal för spela sånt spel.
Varför ska jag anstränga mig när jag inte får nåt tillbaka, när jag ändå får höra att den andra personen är så rolig och jag tycker så bra om henne... gång på gång. HUR TROR NI DET KÄNNS FÖR MIG ATT ALLTID ELLER OFTA FÅR HÖRA DET???
jag är den jag är och jag ger allt i en vänskap när jag känner och vet att jag får något tillbaka.
Men nu tyvärr ger inte jag allt i del av mina vänskaper nu. De personerna vet hur jag känner, jag har pratat med dom. och de säger att de tycker om mig för den jag är och att jag är en underbar tjej. men visa det också för mig hela tiden inte bara när det passar er.
och det finns en kompis till mig, som jag har hjälpt mycket, suttit och lyssnat på när han har varit ledsen. gjort allt för att hjälpa han. Men han ger aldrig nåt till mig. Har aldrig funnit där när jag behövt det. Ibland har han lagt över sina ,misstag på mig för att vara i bättre dager hos en person. jag har tyckt väldigt mycket om han som vän... men han har svikit,gått bakom ryggen på mig på flera olika sätt, han har sjunkit väldigt lågt i mina ögon. Han har varit en vän för mig men inte nu längre, bara festvän.
och undrar ni varför jag inte enagerar mig i era problem längre, det är för att jag får inget för det ändå, känns bara meningslöst att lägga ner sin tid, sina tankar när det sen nån dagar senare är bra igen. jag saknar telefonsamtalen med en person, men jag orkar inte prata om samma sak gång på gång. det gör mig mer ledsen än vad ni tror men jag orkar inte längre berätta det för er. Spela er spel... jag är er vän fortvarande men jag är inte med i spelet längre.
Tiden på jorden är inte så lång så jag har viktigare saker för mig än och spela er spel och vara en bricka i ert spel.

Men som tur är har jag en del andra vänner, som ser mig för den jag och tycker om mig för det. Vi har kul tillsammans, ger och tar i våra vänskaper. Det är ju så det ska vara eller hur?

Ni som läser detta känner ni igen er eller vad tycker ni?? skriv gärna nån kommentar